|
Nytt från Konsten | Mats Hjelm på Cecilia Hillström
En profetia kan fungera som en varning, inge hopp eller orsaka total kapitulation inför det oundvikliga, i utställningen The Healer tar Mats Hjelm ett grepp om alla dessa innebörder. Det är en resa skildrad genom nedslag, förnimmelser och minnen, i marginalen av en samtid där den dystopiska atmosfären är så kompakt att den går att ta på. Vem är då helaren? Kanske är det den mimsminkade gatutrubaduren som möter oss i en liten projektion, ursprungligen från Hjelms filmserie Trilogy (1997-2002) vars avslutande del Kap Atlantis bl.a. kretsar kring Aniara. I Martinssons diktepos håller komikern Sandon modet uppe hos rymdskeppets dödsdömda […]
| Kameleonterna
En dag upptäckte jag det. Ett rådjursklistermärke på baksidan av en trafikskylt. Ett figurutstansat rådjur i svartvitt som tittade på mig, liksom vädrande, från sin upphöjda plats. Några dagar senare hittade jag ännu ett och plötsligt tycktes klistermärkena dyka upp överallt i Stockholm. Så blev det också med fågelholkarna. Alla dessa finurligt utformade fågelbon som limmades högst uppe på vägstolparna och erbjöd alternativt boende och tillflykt till stadsfåglarna. Jag minns fortfarande holken på Skeppsholmen som föreställde ett manshuvud med cowboyhatt, och även den uggleformade som var placerad mellan Riksdagen och Kungliga Operan. Så kom det sig att jag utvecklade en […]
| Memory Matters på Skissernas Museum
Titeln på Skissernas Museums senaste utställning, Memory Matters, anspelar på att ordet "matter" kan ha två innebörder; "materia" men också "betyda". När kollektiva minnen och historia får fysisk form i till exempel monument eller minnesmärken förankras deras betydelse i historieskrivningen och ger dem företräde inför andra tolkningar eller upplevelser. Monument kan också ses som ett sätt att reproducera redan existerande maktstrukturer där skapandet av historia är ett viktigt verktyg. Med utställningen Memory Matters vill man inte bara utmana vilka monument som får representera historien utan också själva historien i sig. Vad som berättas och vem som representeras är helt beroende […]
| Hans Andersson på Konstakademien
Bygger Hans Andersson upp världen, eller låter han den falla samman? De myllrande bilder och objekt som han visar på Konstakademien tycks rymma en dubbelriktad rörelse, där konstruktion och sönderfall framstår som likvärdiga principer. Konstverken väcker associationer både till skräp upphittat på gatan och till skärvor av en avlägsen stjärnhimmel, och erbjuder oss alternativa sätt att uppfatta och beskriva vår omvärld på. Försöker Andersson gestalta universums minsta beståndsdelar - är detta bilder av kittet mellan partiklarna i vårt inre - eller mal han ner tillvarons material i en visuell tankekvarn? Utställningen består av två väldiga collage och ett antal mindre, […]
| Konstens frågeformulär # 105: Ida Idaida
Ida Idaida, Truth is not delivered whole but received in parts a rotten corpse flesh slushed acid rain burn the scars, 2018. Foto: Jean-Baptiste Béranger Beskriv din konst med tre ord: Våldsam, obeveklig, penetrerande. Hur ser din arbetsprocess ut? Hittade detta stycke på min hårddisk, det är ett utdrag från min process. Väljer att visa det som svar på frågan, stycket skulle jag beskriva som ett negativ: "now try to recall yeah it';s like breathing in razorblades red streams of blood burns your eyelids swallow and melt swallow and melt. nothing you recall nothing a vacuum weightless float shiver ice, […]
| Witnesses på Kulturhuset
Ansiktena först. Sedan rösterna. Vittnesmålen från de sista överlevande från Förintelsen stiger fram i utställningens halvdunkel. Lågmält, stilla men obönhörligt. Mikael Janssons fotosvit Witnesses med de sista överlevarna från Europas arbets, koncentrations och dödsläger, som på olika vägar kommit att leva i Sverige, formar sig till en mäktig installation på Kulturhuset i Stockholm. Ännu en skälvande minut existerar möjligheten att aktualisera och gestalta de sista överlevandes direkta vittnesbörd från Förintelsen. Men hur göra det mot det dova ekot från Teodor Adornos uttalande 1949 “att skriva poesi efter Auschwitz är barbari". Konstnärliga uttryck ska ju stå för frihet och tro på […]
| Elisabeth Bucht på Galleri 1
Textilkonstnären Elisabeth Bucht har de senaste åren visat att ett uttryck som fungerar som gerillavirkade gatukonstverk också kan fungera i komplexa och gränsprövande samlingsutställningar och i det sammanhang som den vita kuben tillhandahåller. Den mjuka, skenbart ofarliga graffittin har visat sig oväntat spetsfundig. Häromåret deltog Bucht exempelvis i den ambitiösa "History Unfolds" på Historiska museet. Där visade hon en stor installation som klädde en gigantisk staty i en färgglad virkad dräkt på ett sätt som var både utmärkande och subtilt. I stunden var verket nästan osynligt, men i minnet och på bilder nästan explicit. En överraskande effekt. I den fint […]
| Anna Bjerger och Sigrid Sandström
Två målare. Två måleriska språk. Olikheterna tycks till en början vara stora när man ställer Anna Bjergers föreställande bildvärld bredvid Sigrid Sandströms mer abstrakta målningar. En direkt jämförelse tycks kanske mer obefogad än väsentlig - finns det ens andra överensstämmelser mellan konstnärerna än den rent slumpmässiga att båda just nu ställer ut på sina respektive gallerier vägg i vägg på Konstakademien? När jag ser deras utställningar, Anna Bjerger hos Magnus Karlsson och Sigrid Sandström på Galleri Olsson, väcks ändå en vag aning om samhörighet. Kanske finns där likartade förhållningssätt? Anna Bjergers målningar far inte runt och försöker ta tag i […]
| Konstens frågeformulär # 104: Björn Kjelltoft
Björn Kjelltoft, Utan titel, 2018, teckning Beskriv din konst med tre ord: Att ströva fritt. Hur ser din arbetsprocess ut? Jag utgår från pysslets fundament, stuprör och kärl. Det känns viktigt att tillåta både närvaro och distans gentemot mig själv. Dynamiken mellan enskildhet och samvaro är något jag har behov av och därför varierar platserna för mitt kreativa arbete. Det kan vara att sitta i en park och teckna med ett barn, göra små egentillverkade konstböcker i ateljén eller att sitta och teckna med mina vänner. Vad inspireras du av? Barnets formspråk, min omgivning, det pågående samtalet. Vilka bilder har […]
| Charlotte Walentin på Elastic Gallery
Charlotte Walentins konst existerar i ett gränsland och hennes verk har en tendens att ställa fler frågor än de besvarar. Ofta med den egna existensen som utgångspunkt. På Elastic Gallery visas flera av hennes textila verk, även om materialvalet inte alltid är så uppenbart. "Fold #1 – 3" består av två tygstycken vardera i kraftig kanvas, målade med bläck i dova nyanser av antingen grönt, lila, rosa eller brunt. Det översta stycket är nedvikt och blottar det undre tyget. På håll vet man som betraktare inte om det är trompe l'oeil eller faktiskt tyg, då det lika gärna kunde vara […]
| | |
|
Sök
Dagens namn
Stig
Dagens bild
Länkspaning
Senaste inlagda Mest klickade Några slumpade
|
