|
Nytt från Konsten | Johanna Gustafsson Fürst på Accelerator
Kvällen innan jag ser Johanna Gustafsson Fürsts utställning på Accelerator är jag på Dramaten och ser Samuel Becketts "I väntan på Godot". Johan Ulvesson och Jonas Karlsson spelar Didi och Gogo. Det är en mycket lyckad föreställning där gravallvar, existentiell ångest och slapstick traskar hand i hand. Scenen är en kulle vid en landsväg med ett avlövat träd som ett spretigt tecken mot fonden. När jag stigit ned till Accelerators stora utställningshall möts jag av en skog av nästan identiska trädliknande konstruktioner. Stämningen är svalt apokalyptisk, någonting allvarligt har redan inträffat. Som hos Beckett. Om man går nära ser man […]
| Maria Pogorzhelskaya på Köttinspektionen
Vad är egentligen lycka, och är det ett verkligen ett tillstånd att sträva efter? Tja, det är komplexa frågor som har många svar. De mer genomtänkta brukar landa i att manifesterad lycka snarast är ett tecken på djup olycka och en undran om lyckan ens finns i realtid, eller bara som ett minne. Att småbarnsåren brukar beskrivas som livets lyckligaste är ett talande exempel och inget som särskilt ofta brukar föresväva småbarnsföräldrarna i stunden. Den ryska konstnären Maria Pogorzhelskayas utställning "Lycka till och från", på det konstnärsdrivna initiativet Köttinspektionen i Uppsala, formulerar ett förslag och ringar in något som kunde […]
| Landskapsmåleri på Bonniers konsthall och Galleri Flach
När jag i mitten av 80-talet började titta på bildkonst var Ola Billgrens atmosfäriska metamåleri och kanske särskilt hans collagesvit Romantiskt landskap en given tyngdpunkt för mig. Den innehöll mörka civilisations- och naturbilder sammanfogade av fragment från massmedia. Det var postmoderna tider som rådde, med påbjuden bild- och språkkritik, och där fanns landskapet som en genre möjlig att klä i samtida dräkt. 1987 visades den nordiska biennalen Borealis 3 under titeln "Måleriet och det metafysiska landskapet". Deltog gjorde en dåtida ny generation målare, med namn som Max Book, Olav Christopher Jenssen och Rolf Hanson. Att landskapet fortfarande bär på produktiv […]
| Åsa Schagerström på Handarbetets Vänners Galleri
Den amerikanska porträttfotografen Mike Disfarmer, som levde och verkade runt förra sekelskiftet, föddes Meier - mjölkbonde på tyska - men bytte namn till Disfarmer - ungefär o-bonde - som för att tydligt manifestera ett avståndstagande och brott mot sitt ursprung och familjenamn. Han var dessutom övertygad om, och påstod, att han som spädbarn förts till sitt föräldrahem med en tornado, och att han alltså inte kan ha vuxit upp med sina biologiska föräldrar. Åsa Schagerströms bildberättelse "Urmodern", en serie broderier som även har sammanställts till bok utgiven på Syster förlag, handlar också om brott med ursprung. Schagerström, före detta Grennvall, […]
| Petra Lindholm på Galleri Magnus Karlsson
Jag läser ibland texter bakifrån och jag tycker om att gå vilse. Petra Lindholms utställning tar upp två rum i galleriet och jag gjorde som jag gör ibland när jag läser, gick till det inre av de två rummen först och såg verken i omvänd ordning. Det nedsläckta rummet tas upp av ett enda verk, Bystanders, en film som sköljer bilder över mig och det är som att bevittna ett slags skapelseprocess. Solen i filmen är inte knappnålsstor och avlägsen som den tycks vara i verkligheten, den fyller nästan hela den stora duken och multiplicerar sig, blir flera. Jorden roterar […]
| Leonard Cohen konsthyllas i Köpenhamn
Det börjar så lovande. En exposé av Leonard Cohens bästa ögonblick intar rummet. Från sextiotalets unga poet i solflimrande svartvita vyer till nittiotalets maffiga stråkar och de allra sista åren då den djupa rösten osannolikt nog blev än djupare. "I want it darker", sjöng han, och sedan var han borta 2016. På Kunstforeningen Gl Strand i Köpenhamn är jag inte ensam om att bli sittande i dunklet inför George Foks hyllningscollage i ljud och bild. Det är en bitterljuv frossa. Känslan av förlust påminner om Cohens stämma: ett mörker mjukt som rå sammet. Som jag längtat efter denna utställning. Ja, […]
| Nya konstböcker: Suter, Müntzing, Yun, Slaattelid och Kleberg Tham
Vivian Suter (Hatje Cantz) Form: Studio Manuel Raeder Det här kan nog vara årets vackraste konstbok. Enkelt upplagd och följsamt formgiven, samtidigt anspråkslös och attraktiv. Till övervägande delen består den av stora dokumentationsfoton på Vivan Suters mustiga målningar, men också på hennes hem och ateljé. Bildmaterialet i boken är faktiskt överväldigande och miljöerna flyter liksom ihop med de organiska färgformerna i Suters målningar. I hennes fall känns det inte som en kliché att säga att konsten är sprungen ur sin omgivning - den täta regnskogen i Guatemala. Inflikade mellan bilderna ligger ett tiotal texter skrivna av konstnärskollegor, författare och curatorer. […]
| Pattern & Decoration i Los Angeles
Pattern & Decoration (P&C) formulerades i mitten på 1970-talet när en grupp konstnärer i New York uppmärksammade att deras konst och förhållande till konsten liknade varandra - en överensstämmelse som kan summeras under devisen more is more. Man använde sig av dekorativa element och färger, och omfamnade maximalism. De flesta av de femtiotal konstnärerna som visas i With Pleasure: Pattern and Decoration in American Art 1972 – 1985 på MOCA i Los Angeles är födda på 1930 och 40-talen och verkade runt om i hela landet. Flera var skolade inom abstrakt måleri och minimalism, men valde att frångå idéerna om […]
| Leontine Arvidsson på Norrtälje konsthall
Det hörs barn som gnäller, så fort jag kliver in på Leontine Arvidssons utställning på konsthallen. Samtidigt ropar någon: Fääärdiiiig, Färdig!! Medan ett annat barn vill ha välling och, aj, oj, musik, skratt och kaos i någon slags trivsam ordning. Familjeliv med småbarn alltså. Innehållet speglas i nio videofilmer, gjorda mellan 2011-2018, som går unisont i installationen "Ett eget rum". Ett rum där sladdar kors och tvärs, på väggar och golv mellan filmmonitorerna, förstärker detta pågående allmänmänskliga alarm. I mitten av rummet står en säng. I en av filmerna står mamman och dansar, utan publik, för barnet i soffan framför […]
| Omhänging på Moderna museet
Konstmuseets exponering av konsten rör sig mellan två poler, menade litteraturvetaren Stephen Greenblatt: mellan resonance och wonder. Alltså, antingen sätta in konstverket som ett dokument i en kulturhistorisk kontext eller också bara låta det lysa i sin egen förunderlighet; det är alltid en svår balansgång. Vid sin nystart lutade Nationalmuseum åt det första alternativet men vred det ytterligare ett snäpp i form av uppfostrande skyltar som reducerar verkens mångtydighet och rikedom. Konstverkens lyskraft störs dessutom av att de trängs med konsthantverkssamlingen så att salarna kommer att likna trånga visningsrum på auktionsfirmorna. Den nya hängningen på Moderna museet kryssar mellan de […]
| | |
|
Sök
Dagens namn
Bodil
Boel
Dagens bild
Länkspaning
Senaste inlagda Mest klickade Några slumpade
|
