|
Nytt från Konsten | Phyllida Barlow och Spencer Finch i London
Vid första anblicken tycks Phyllida Barlow och Spencer Finch vara varandras motsatser. Där Barlow är maximalist och har ett grovhugget skulpturalt uttryck med stora gester, är Finch minimalist med sina stillsamma iakttagelser, ofta i mindre verk på papper. Barlow drar in betraktaren i rummet och håller en i ett fast grepp, medan Finch ständigt refererar till minnen av färg- och ljusförhållanden som utspelat på annan tid och plats. Expansion tycks stå mot reduktion, men hur uppfattar jag den motsatsen efter en närmare titt? Phyllida Barlows verk har en utpräglad platsspecifik karaktär, och ser nästan ut att vara gjorda på plats. […]
| Shoplifter på Kiasma
Syntetiskt hår i skrikande färger hänger i en vild dans från taket i den höga salen på Kiasmas femte våning. I museets bakre panoramarum hittas en stor ryaliknande vägginstallation i samma färgstarka material. Många av besökarna har valt att lägga sig ned en stund på madrasser på golvet och se färgvärlden så att säga nerifrån. Andra kramar spontant de luddiga korvarna som hänger ned från taket. Möjligen glömmer man världen utanför för en stund och får en serotoninkick av alla färger, ett slags vitamininjektion mitt i den gråa vårvintern. Det har i alla fall den i Brooklyn bosatta, isländska bildkonstnären […]
| Peter Johanssons Barnatro
Har du kvar din barnatro, sjunger vernissagepubliken med full kraft, påeldad av konstnären själv. Barnatro är namnet på Peter Johanssons utställning på Galleri Wetterling i Kungsträdgården, Stockholm. Frälsningssången tröstar med modersfamn och att barnatro till himmelen är en gyllne bro. Men mitt minne vandrar plötsligt tvärs över parken till dåvarande Galleri Doktor Glas på Kungsträdgårdsgatan och det politiska 70-talets början. Här visades Lena Cronqvists banbrytande utställning om moderskap i krasch, graviditetspsykos och sjukhusvistelse. Och oväntat passerade då ett skanderande demonstrationståg utanför gallerifönstren. Entusiastiskt vinkande för att locka med sig konstnären och mig. Kvinnorörelsens paroll "det personliga är politiskt" var på […]
| Konstens frågeformulär # 120: Andreas Mangione
Andreas Mangione, Molnet, 2019 Beskriv din konst med tre ord: Hysterisk, verklig och vattensjuk. Hur ser din arbetsprocess ut? Betrakta och sedan plötsligt jaga i vinden efter verkligheten/formen. Vad inspireras du av? Allt som försöker omvandla smärta, naturens härmande av konsten. Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? När jag jobbar, var det än är, är jag helt ointresserad av andra bilder än de som jag jagar. Dessa är i mig, i alla - det är (fritt efter Gunnar Björling) i rummet, är bakom ögat, är i ord som gemensamhet finns. Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? […]
| John Zurier på Galerie Nordenhake
I förstone kan John Zuriers andra utställning på Galerie Nordenhake i Stockholm ge ett bedrägligt intryck av monokromi. Till att börja med uppfattar man mest en serie blåsvarta, gulockra, blekrosa eller mossgröna rektanglar som glest sträcker sig in genom utställningsrummen. Det är mycket som har valts bort. Här finns mycket lite av komponerande, av färgackord och formspel. Men denna entonighet visar sig snart subtilt modulerad, oren om man så vill. Formlösheten relativiseras av antydda eller lätt betonade markeringar, förskjutningar, utglesningar, insatser av skiljaktiga toner. Går man närmare inser man också att ingenting i dessa verks materiella framträdande är utan innebörd. […]
| Here´s looking at you på Sven-Harrys
Vill du se garanterat fantastiska fotografier ur Hasselbladstiftelsen samling gäller det att nu bege sig till Sven-Harrys Konstmuseum. Väggarna är mer eller mindre tapetserade av porträttbilder på människor av såväl äldre som yngre fotografer. Ett besök i utställningen Here';s looking at you är lite som en snabbsökning på Google där rummen och väggarna består av stora anhopningar av bilder där människor antingen tittar åt höger, åt vänster, rakt in i kameran eller vänder kameran ryggen. Jag vet inte om det är ett lyckat grepp att få syn på någonting? Snarare osynliggörs det generöst tilltagna antalet bilder i en allt för konceptuellt […]
| Konstens frågeformulär # 119: Madeleine Hatz
Madeleine Hatz, Gold Earth, 2010, 213cm X 305cm Beskriv din konst med tre ord: Måla, tänka, agera. Hur ser din arbetsprocess ut? Mitt arbete som konstnär inbegriper både måleri och aktivism, text och performance. Alltså både solitärt ateljéarbete och utåtriktat socialt arbete, framträdanden, samtal, spontana gatuaktioner. De olika aktiviteterna korsbefruktar varann. Känslor alstrar energi, blir bränsle. Måleriet tar mycket tid. Det är det huvudsakliga, både grund och slutgiltigt verk. Jag kan inte alltid måla. Det kräver vissa omständigheter. Jag måste först komma till en nollpunkt. Ta bort allt ovidkommande. Distraktioner. Sedan måste allt vara på plats. Det är typ […]
| Pipilotti Rist på Louisiana
Pipilotti Rist pressar ansiktet mot glaset, så näsan trycks ihop och läppstiftet smetar. “Öppna min glänta” heter videoverket, ursprungligen gjort för att visas på storbildsskärm vid Times Square i New York. Ungefär som ville hon slå upp ett hål bland asfalt, skyskrapor och reklamtavlor, och låta det kroppsliga och intima tränga ut. “Öppna min glänta” är även titeln på Louisianas maffiga exposé, där Rist förutom gläntor öppnar inre grottor, undervattensvärldar och ett helt överdådigt hem. Orden har samma effekt som titeln för genombrottsverket “Sip my ocean”. Så enkelt hon löser upp gränsen mellan kropp och natur. I videoverket rör sig […]
| Annie Leibovitz på Hauser & Wirth LA
1971 var Annie Leibovitz den enda kvinnan som deltog i ett stort redaktionsmöte på Rolling Stone. Magasinet hade funnit i 5 år, med ambition att berätta om musik och kulturen ikring. Hon var ung, och det var alla andra också. Leibovitz, född 1949, började på San Fransisco Art Institute för att studera måleri som sjuttonåring. 1967 köpte hon sin första kamera. Några år senare började Rolling Stones publicera hennes bilder. Utan uppdragen hon fick hade hennes arkiv sett annorlunda ut. Den här utställningen också. Archive Project No 1 presenterar runt 4000 bilder, i olika storlek, de flesta i svartvitt […]
| Mourad Kouri på Uppsala konstmuseum
Ett av utställningsrummen på Uppsala konstmuseum har just nu en alldeles särskild laddning. Mourad Kouri, Uppsala kommuns första ateljéstipendiat, visar där en nedtonad installation som vibrerar av tillbakahållna känslor och minnen. Det stora slottsfönstret speglar sig i ett badkar fyllt till bredden med olivolja. Den avgrundsdjupa ytan som en koncentrerad bild av en skogstjärn, men den binds också samman med en liten pyramid av kryddor på en parabolantenn strax intill. I en performance har Kouri doppat bröd i oljan, som suger upp kryddblandningen, och bjudit publiken - en urgammal middagsritual i Mellanösterns länder. Kouris familj kom till Sverige som […]
| | |
|
Sök
Dagens namn
Vega
Dagens bild
Länkspaning
Senaste inlagda Mest klickade Några slumpade
|
