|
Nytt från Konsten |
André Nordström på Cecilia Hillström Gallery
Jag lärde känna en av mina bästa vänner i navet mellan barndom och tonår. Det är svåra år. Lite efter den renodlade lekens oförställda glädje, lite före den enkla mystik som cigaretter och alkohol kan erbjuda. Det går förstås att mötas kring fotbollsträning och tv-spel, men det räcker inte alltid så långt. Det är viktigt att mötas och bygga relation…
|
Jerónimo Rüedi på Nordenhake och Karl Dunér på Duerr
Vad innebär det när betraktaren inte riktigt omfattar den teknik konstnären använder för sin konst? Jag upptäcker att jag går runt på Nordenhake och försöker föreställa mig hur Jerónimo Rüedis målningar är gjorda. Det står tydligt i utställningstexten att han använt airbrush, och trots att jag förstår principen och förnimmer dukarnas materialitet förblir jag lite frågande inför den. Tekniken förvaltar…
|
Kajsa Dahlberg på Index
Konstens relation till naturen är som bekant lika gammal som konsten, från grottmålningar och stenskulpturer via romantikens besjälade landskap till Land Art-konstnärerna som använde naturen som konkret arbetsmaterial. I The Tidal Zone på Index etablerar Kajsa Dahlberg, i tre filmer och ett filmstilleben, ett antal motsatspar: kropp/natur, dimma/substans och stillhet/rörelse. Men det klassiska motsatsparet natur/kultur sammanfattar hela utställningen. Den innehåller…
|
Joakim Forsgren på Extension Art Space
"Han slutade väva när jag blev till" är en rik och berörande utställning av Joakim Forsgren, som gör ett kort nedslag i Extension Art Space. Där visas en rumslig installation med vävar av Urban Forsgren från 70-talet, tillsammans med en nedmonterad vävstol ackompanjerad av sådana ljud som kan uppstå vid vävning. Utställningens bärande idémässiga struktur är en text av Joakim…
|
Starka samlingspresentationer på Magasin III
Några stramt geometriska objekt ligger i glasmontrar. Ett kors, en diskus, ett klot med en uthuggen avlång skåra, en rad små och smala former. Objekten är polerade så att de glänser och huggna ur samma stycke blå afrikansk granit, en enastående vacker och ovanlig bergart. Den djupblå stenen är flammig, liksom marmorerad med nervlinjer som löper kors och tvärs. James…
|
Charlotte Gyllenhammar på Waldemarsudde
Charlotte Gyllenhammar hör till det fåtal samtida skulptörer som verkligen ätit sig in i det allmänna medvetandets gemensamma bildbank. Hennes verk, i alla fall den del som syns i det offentliga, låter sig snabbt identifieras. Skulpturerna är tysta, stoiska och bär ofta en undertryckt men ändå uppenbar dramatik. Det stora barnet "Sitting giant" som är det första som möter betraktaren…
|
Theresa Traore Dahlberg hos Andréhn-Schiptjenko
Inget material eller objekt förblir oskyldigt hos Theresa Traore Dahlberg. Det vet alla som mött hennes visuellt imponerande installationer bestående av kasserade mönsterkort i koppar. Precis som ett omsorgsfullt ihopsytt lapptäcke vittnar de lika mycket om sin tidigare historia som det nya sammanhang de skapar. I utställningen "Idrix" finns mönsterkorten med som ett betydelsebärande draperi tillsammans med en serie glasverk…
|
Hanna Ljungh på Marabouparken
"Det som är botten i dig är botten också i andra", skriver Gunnar Ekelöf i diktsamlingen Färjesång från 1941. Detsamma skulle kunna gälla som devis för Hanna Ljunghs utställning "Den tunna ytan" på Marabouparken. Utställningen, som är konstnärens hittills största, tar sig an Marabouparkens inte helt enkla utställningsrum på ett klokt sätt. Lokalen ropar tyst på total överblick, något som…
|
“Halima om de sina” av Salad Hilowle
Salad Hilowle debuterar som författare med "Halima om de sina", en eftertänksam och insiktsfull berättelse om en mormor som flyr hemlandet Somalia och bosätter sig i Umeå. Boken är en fiktionaliserad självbiografi i dagboksform, vad jag förstår inspirerad av hans egen mormors livsresa. Och Hilowle förekommer själv i boken, under annat namn och i suddiga närbilder. Men han känns ändå…
|
Nan Goldin på Moderna museet
Tack och lov för det bärnstensfärgade skymningsljuset som flödar hos Nan Goldin. Utan det hade utställningen med hennes bildspel på Moderna stundtals varit outhärdlig. Det känslomässiga trycket som skapas inne i museets sex nedsläckta visningsrum kan upplevas som dödsbringande - eller drabbande som livet. Goldin rör sig på gränsen mellan de två ytterligheterna. Färgfotografiernas stämningsmättade ljus uppfyller mig, ger lindring…
|
| |
