Anders Burius

Från Wikipedia
Anders Burius
Född2 augusti 1956
Eskilstuna, Sverige
Död8 december 2004 (48 år)
Stockholm, Sverige
Yrke/uppdragIdéhistoriker, bibliotekarie

Erik Anders Burius, ursprungligen Jonsson, född 2 augusti 1956 i Eskilstuna, död 8 december 2004[1] i Stockholm, var en svensk idéhistoriker och 1995–2004 chef för Kungliga bibliotekets handskriftsavdelning. Han blev där beryktad som den så kallade KB-mannen efter att ha stulit och sålt många värdefulla böcker ur bibliotekets samlingar.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Burius kom från enkla omständigheter i Eskilstuna. Han studerade vid Uppsala universitet, där han 1984 disputerade i idéhistoria på avhandlingen Ömhet om friheten – Studier i frihetstidens censurpolitik.[2] Han avlade även examina inom juridik samt som bibliotekarie och fastighetsmäklare. Efter studierna arbetade han bland annat vid Karolinska institutets bibliotek. I slutet av 1980-talet sökte han en professur i bokhistoria vid Lunds universitet, men fick den inte trots ivrigt överklagande av tillsättningsprocessen. I stället upptog Burius under en kortare period en juristkarriär som tingsnotarie i Nyköping innan han 1995 återvände till biblioteksvärlden som chef för Kungliga bibliotekets handskriftsavdelning.[3]

I en bok som utkom 1995, Biblioteken, kulturen och den sociala intelligensen (redaktör: Lars Höglund), framförde Burius i en artikel uppfattningen att alla bibliotekshistoriska undersökningar inte behöver vara vetenskapliga i strikt mening. I stället framhöll Burius vikten av praktisk erfarenhet och umgänge med de aktuella samlingarna i sin yrkesmässiga hantering.[4] På uppdrag av Svenska Akademien skrev Burius en jubileumsbok om Nobelbibliotekets historia.[5]

Efter att under en lång följd av år ha stulit och sålt minst 56[6] (senare uppdaterat till 62)[7] värdefulla äldre böcker ur KB:s samlingar avslöjades Burius och greps samt erkände stölderna 2004. Efter en kortare tid i häkte begick han självmord genom att skära av gasledningen i sin lägenhet, något som resulterade i en omfattande lägenhetsexplosion med ett dussin personer skadade.[8][9]

Media[redigera | redigera wikitext]

År 2009 sände Sveriges Radio P1 dokumentären Bibliotekarien som handlar om Burius, i dokumentären kallad Erik. Programmet gjordes av Jesper Huor, som vann Stora radiopriset.

Under 2010 spelades dramaserien Bibliotekstjuven in med Gustaf Skarsgård i huvudrollen. Serien är inspirerad av händelserna kring ”KB-mannen”, och visades i SVT i januari 2011. Regissören Daniel Lind Lagerlöf benämner serien "inte som en dramadokumentär", utan som ”ett drama som är inspirerat av en sann historia”.[10]

Huvudpersonen Carl-Ove Mollin i skräckförfattaren Anders Fagers roman En man av stil och smak är löst baserad på Burius. År 2017 sände Sveriges Radio P1 Kultur reportaget ”De stulna KB-böckernas väg över världen”.[11] År 2021 satte Klara Soppteater upp en föreställning, en monolog, på Stockholms stadsteater där Fredrik Meyer spelade Burius.[12]

Åtgärder för att återbörda böckerna[redigera | redigera wikitext]

Arbetet med att återfinna böckerna pågår (2021) fortfarande.[7] Genom okonventionella insatser av entreprenören och historikern Tomas Söderblom har (2021) tio stulna böcker återbördats.[13] Tillsammans med tidigare åtgärder som återbördat sju böcker har 17 av totalt 62 böcker återbördats (2021).

Den av KB-mannen stulna boken ”Nippon” återlämnas inte till Kungliga biblioteket.[14]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Ömhet om friheten – studier i frihetstidens censurpolitik (1984).
  • Hundra år i litteraturprisets tjänst (2002).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Vår käre Anders Burius”. Svenska Dagbladet: s. 25. 13 januari 2005. https://tidningar.kb.se/1767385/2005-01-13/edition/11669/part/1/page/25/. Läst 1 maj 2020. 
  2. ^ Burius, Anders (1984). Ömhet om friheten: studier i frihetstidens censurpolitik. Skrifter från Institutionen för idé- och lärdomshistoria, 0280-7238; 5. Uppsala: Uppsala universitet. Libris 8206482 
  3. ^ Huor, Jesper (27 mars 2008). ”Boktjuven som svek alla - och sig själv”. Vi (10). 
  4. ^ Mi Brötegård & Clas Karlsson "Äldre boksamlingar på kommunala bibliotek - resurs eller belastning?", Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap. Bibliotekshögskolan (2004:25)
  5. ^ ”Högtidssammankomst 20 december 2002”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 28 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110628151444/http://svenskaakademien.se/web/Hogtidssammankomst_2002.aspx. 
  6. ^ ”Bibliotekarien”. Sveriges Radio - P1 Dokumentär. 10 oktober 2009. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=2462939. 
  7. ^ [a b] ”Stulna böcker”. www.kb.se. https://www.kb.se/insamling-och-pliktleverans/stulna-bocker.html. Läst 27 oktober 2021. 
  8. ^ "Rare stolen Swedish atlas recovered at NYC gallery" på CBS Money New 2012-06-27
  9. ^ "Husexplosionen var självmord" på Aftonbladet 2004-12-16 läst 2023-11-16
  10. ^ Bäckstedt, Eva (26 maj 2010). ”Beryktad boktjuv blir till tv-serie”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/beryktad-boktjuv-blir-till-tv-serie_4767881.svd. 
  11. ^ Mattias Berg (2017). ”De stulna KB-böckernas väg över världen”. Sveriges Radio P1 Kultur. https://sverigesradio.se/avsnitt/de-stulna-kb-bockernas-vag-over-varlden. Läst 7 november 2021. 
  12. ^ Ingegärd Waaranperä (9 maj 2021). ”Soppteatern går på djupet med Bibliotekstjuvens drift att stjäla” (på svenska). Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur/soppteatern-gar-pa-djupet-med-bibliotekstjuvens-drift-att-stjala/. Läst 29 oktober 2023. 
  13. ^ ”Stulna KB-böcker tillbaka efter detektivinsats”. Boktugg. 22 oktober 2021. https://www.boktugg.se/2021/10/22/stulna-kb-bocker-tillbaka-efter-detektivinsats/. Läst 7 november 2021. 
  14. ^ ”KB-mannens stulna bok ”Nippon” återlämnas inte till Kungliga biblioteket”. SVT Nyheter. 15 februari 2023. https://www.svt.se/kultur/stulna-boken-nippon-aterlamnas-inte-till-kungliga-biblioteket. Läst 7 maj 2023. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]