Margareta Sjödin

Från Wikipedia
Margareta Sjödin
FöddÅsa Margareta Sjödin
15 mars 1942 (82 år)
Härnösand
Yrke/uppdragKonstnär, skådespelare
Webbplats
http://www.margaretasjodin.com

Åsa Margareta Sjödin Hellsten, född 15 mars 1942 i Härnösand, är en svensk skådespelare, målare och skulptör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Margareta Sjödin upptäcktes 1965 av Lars Ekborg och anställdes av Povel Ramel för Knäppupp. Hennes paradroll var som dum blondin i TV-programmet Partaj 1969 där Sjödins stående replik var "Har jag gjort bort mig nu igen?". –Det var faktiskt bara en roll jag spelade, som hon säger. 1972 deltog Sjödin i en specialkör till Björn Skifs bidrag "Andra kan väl också se" i den svenska Melodifestivalen.

Margareta Sjödin var verksam inom teater, TV och film ett antal år, en del av filmerna hon medverkade i var inspirerade av den nya franska vågen. Hon har också lånat ut sin röst i de svenska versionerna av några klassiska Disneyfilmer, den mest kända är den kloka kattmamman Duchess i Aristocats. Därefter flyttade Margareta Sjödin med sin familj till Kalifornien i USA.

De senaste decennierna har Sjödin ägnat all sin tid åt att uttrycka sig i måleri och skulptur. Hon har haft utställningar världen över, bland annat i Argentina, Mexiko, USA och Kina. Margareta Sjödin har tilldelats priser som Eliason Award som ambassadör för Sverige och svensk kultur i USA. Hon blev tidigt utsedd som ambassadör och förmedlare av kinesisk konst av Shanghais universitet.

Margareta Sjödin är idag åter bosatt i Sverige, där hon fortsätter utöva sitt konstnärskap.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1965 En kul grej hände på väg till Forum (A Funny Thing Happened on the Way to the Forum)
Stephen Sondheim, Burt Shevelove, Larry Gelbart
Gösta Bernhard Idéonteatern[1]
1965 Medverkande Ta av dej skorna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Egon Larsson Turné[2]/
Idéonteatern[3]
1967 Anna Pichler Två små fåglar (Karl III. und Anna von Österreich)
Manfried Rössner
Leif Amble-Næss Pionjärteatern[4]
Peer Gynt
Henrik Ibsen
Jerk Liljefors Riksteatern[5]
1969 Snark (Son of Oblomov)
Spike Milligan
Thor Zackrisson Maximteatern[6]
1969 En gång till, Sam! (Play it again, Sam)
Woody Allen
Stig Olin Intiman[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "En kul grej hände på väg till Forum" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016. 
  3. ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016. 
  4. ^ ”En liten fågel i fängsel”. Dagens Nyheter: s. 12. 31 januari 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-31/29/12. Läst 19 januari 2022. 
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 42. 5 november 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-11-05/300/46. Läst 30 maj 2018. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (18 september 1969). ”Lindberg slösar bort sin begåvning i 'Sam'”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-18/253/22. Läst 22 augusti 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]