Gudrun Brost

Från Wikipedia
Gudrun Brost
FöddGudrun Lisa Johanna Brost [1]
6 april 1910 [1]
S:t Petri församling [1], Malmö
Död28 juni 1993 (83 år) [1]
Kungsholms församling, Stockholm[1]
MakeSven Forssell
(1946–1951; skilda)
BarnJohannes Brost
IMDb SFDb

Gudrun Lisa Johanna Brost, född 6 april 1910 i Malmö, död 28 juni 1993 i Stockholm,[1] var en svensk skådespelerska.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gudrun Brost växte upp i Veinge, Halland, där hennes föräldrar hade gästgiveri. Hennes far invandrade som barn med sina föräldrar till Malmö ifrån Verden, Niedersachsen. Farföräldrarna arbetade i Malmös tobaksindustri.[2] Hon utbildade sig till sjukgymnast och praktiserade detta yrke ett par år i Tyskland innan hon åter bosatte sig i Sverige. Väl tillbaka började teaterintresset att ta fart och hon började medverka i lokalrevyer i Laholm och Halmstad. Därefter kom hon via Oscar Winge till Hippodromteatern i Malmö. Parallellt med detta började hon även göra en del mindre filmroller.

Under andra världskrigets början kom hon till Stockholm och blev där engagerad först vid Vasateatern och sedan vid Södra Teatern, där hon fick sitt genombrott som revyskådespelare. En hektisk tid i Stockholm följde (under Karl Gerhards engagemang) innan Ingmar Bergman tog henne till Malmö Stadsteater 1954, där hon blev kvar till 1976. Därefter återvände hon till Stockholm och Stockholms Stadsteater, där hon gjorde sin sista roll 1982 i August Strindbergs Fadren.[3]

Hon var en tid gift med författaren Sven Forssell och var mor till skådespelaren Johannes Brost, som hon var ensamstående mor till efter skilsmässan med Forssell.[3]

Gudrun Brost ligger begravd på Veinge kyrkogård.[4]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1936 Florence Han som ville bli bedragen
Fernand Crommelynck		 Per Lindberg Vasateatern[5]
1937 Melodiflicka Melodien som kom bort
Kjeld Abell		 Per Lindberg Vasateatern[6]
Axel i sjunde himlen
Paul Morgan, Hans Schütz och Ralph Benatzky		 Max Hansen Vasateatern[7]
1939 Medverkande Honnör för 39, revy
Kar de Mumma		 Victor Bernau Södra Teatern[8]
1943 Lena Herr Blink går över alla gränser
Lars-Levi Laestadius		 Per Lindberg Vasateatern[9]
1947 Medverkande Trivsel-Sverige, revy
Karl Gerhard		 Gösta Terserus Oscarsteatern[10]
1948 Elisabeth Tosset Fettpärlan
Gösta Sjöberg		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[11]
1952 Medverkande Kyss mej Katie
Karl Gerhard		 Per Gerhard Chinateatern[12]
Célestine Den eviga kärleken
Armand Salacrou		 Per Gerhard Vasateatern[13]
Madeleine Lonant Pappa, mamma, barn
André Roussin		 Per Gerhard Vasateatern[14]
I kväll i Samarkand
Jacques Deval		 Per Gerhard Vasateatern[15]
1954 Gina Ekdahl Vildanden
Henrik Ibsen		 Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
1955 Jordemodern Lea och Rakel
Vilhelm Moberg		 Ingmar Bergman Malmö stadsteater[16]
1956 Ornifle
Jean Anouilh		 Yngve Nordwall Malmö stadsteater
Fruar på vift
Georges Feydeau		 Yngve Nordwall Malmö stadsteater
1957 Käringen Peer Gynt
Henrik Ibsen		 Ingmar Bergman Malmö stadsteater[17]
Eurydike
Jean Anouilh		 Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
1958 Månfåglarna
Marcel Aymé		 Yngve Nordwall Malmö stadsteater
Martha Ur-Faust
Johann Wolfgang von Goethe		 Ingmar Bergman Malmö stadsteater[18]
1964 Bernardas hus (La casa de Bernarda Alba)
Federico García Lorca		 Eva Sköld Malmö stadsteater
1965 Karmelitersystrarna (Les Dialogues des Carmélites)
Georges Bernanos		 Andris Blekte Malmö stadsteater
1967 Å, vilken härlig fred!
Hans Alfredson och Tage Danielsson		 Jan Lewin Malmö stadsteater
1968 Kvinnorna från Shanghai eller Ett fall av hjärntvätt
Tore Zetterholm		 Per Siwe Malmö stadsteater
Mutter Courage och hennes barn
Bertolt Brecht		 Jan Lewin Malmö stadsteater
1969 Mor Courage Mor Courage och hennes barn
Bertolt Brecht		 Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater[19]
1971 Vår i luften (Boeing Boeing)
Marc Camoletti		 Egon Larsson Malmö stadsteater
1973 Leva loppan
Georges Feydeau		 Andris Blekte Malmö stadsteater

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Brost, Gudrun Lisa Johanna
  2. ^ blogg.slaktingar/skadespelaren-johannes-brosts-slakt/
  3. ^ [a b] ”Gudrun Brost”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60163&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dgudrun+brost%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 9 augusti 2012. 
  4. ^ Begravda i Sverige, CD‐ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Brost, Gudrun Lisa Johanna
  5. ^ ”Han som ville bli bedragen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14199&pos=393. Läst 28 april 2016. 
  6. ^ ”'Melodien' som kom tillbaka”. Dagens Nyheter: s. 16. 28 februari 1937. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-02-28/57/16. Läst 27 augusti 2015. 
  7. ^ ”Teater Musik Film: Vasans premiär”. Dagens Nyheter: s. 9. 29 december 1937. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-12-29/353/9. Läst 1 maj 2016. 
  8. ^ Esq. (2 januari 1939). ”Nyår i revyernas tecken: 'Honnör för 39' stor succé på Södran”. Svenska Dagbladet: s. 11. https://www.svd.se/arkiv/1939-01-02/17. Läst 4 februari 2017. 
  9. ^ ”Herr Blink går över alla gränser”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14112&pos=431. Läst 3 maj 2016. 
  10. ^ ”'Trivsel-Sverige' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 32. 8 februari 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-02-08/37/32. Läst 15 augusti 2015. 
  11. ^ ”Fettpärlan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22239&pos=147. Läst 24 april 2016. 
  12. ^ S. B-L (1 mars 1952). ”Karl Gerhard på China”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1952-03-01/60/22. Läst 27 december 2019. 
  13. ^ ”Den eviga kärleken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14101&pos=460. Läst 5 maj 2016. 
  14. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 162. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  15. ^ ”I kväll i Samarkand”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14105&pos=462. Läst 5 maj 2016. 
  16. ^ ”Lea och Rakel”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/lea-och-rakel. Läst 17 oktober 2015. 
  17. ^ ”Peer Gynt”. Ingmar Bergman Face to face. http://ingmarbergman.se/verk/peer-gynt. Läst 15 oktober 2015. 
  18. ^ ”Ur-Faust”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/ur-faust. Läst 19 oktober 2015. 
  19. ^ ”Gudrun Brost hoppar in som Courage”. Dagens Nyheter: s. 12. 27 januari 1969. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-01-27/25/12. Läst 6 augusti 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gudrun_Brost&oldid=53965704”