umea2014

Den svenska musikexporten ligger i jämförelse med andra länder högt. Jag har sett Sverige nämnas som tredje största nation vad jag gäller musikexport, och jag har sett Sverige nämnas som femma. Oavsett vilken placering som är aktuell så är vårt land trots sin relativa litenheten framstående i branschen.

Kommunala musikskolan brukar få lite kudos för detta, men det finns nog många faktorer som spelar in. Men musik är en viktig näring och ett sätt för Sverige att synas och att tjäna pengar. Precis som det är för Umeå i en mindre skala. Här finns talang och nätverk. Som jag tidigare nämnt är musiklivet i Västerbotten en av orsakerna till att jag valt att bo här.

En sådan resurs som musik utgör måste tas till vara, och samma sak gäller all kultur som är populär på bred front. Jag ville med mina bloggar inte mer än att bara sätta fokus på några av de artister och band som jag tycker är särskilt bra. Det finns många fler förstås. Passa på att upplev Umeås musikutbud. Gå på konserter, köp musiken.

Scharinska, Schmäck, Norrlandsoperan, Umeå Open, Shape Up, Humlan, Verket och Hamnmagasinet är några av de ställen och sammanslutningar som ordnar spelningar och andra arrangemang. Tipsa gärna om fler.

Till vardags jobbar jag som webbredaktör på Minabibliotek.se, emellanåt skriver jag om godis på Godisbloggen. Nästan jämt lyssnar jag på musik. Det kan jag rekommendera. Tack och hej.

/Anna

Färgfabriken Norr öppnade i Östersund våren 2008 och hela denna helg är det vernissage för utställningen Look Twice. Förutom att det är en massa Umeåbor som är och drar i trådarna för konsthallen så gästade Frida Selander där ikväll och gjorde en fin spelning. Även hon har bloggat här.

Frida är en rolig och jordnära karaktär, Vänlig och avslappnad på scen och mycket sympatisk och bra. I år vann hon Norrmejeriers stipendium för att hon är en god representant för Norrland och vågar gå sina egna vägar. Just så.

De två syskonen Nyström är fantastiska tycker jag. Isolation Years är mitt allra mesta favoritband bland alla Umeå musikkonstellationer. Det är något med låtarna, tematiken, rösterna som träffar mig precis där det ska.

Jag tycker Jakob sjunger så fint. Och när hans syster Lovisa dök upp och sjöng på Isolation Years andra skiva It's Golden var det som att en kvinnlig spegling av den där braiga stämman framträdde. Inte så konstigt kanske, eftersom de är syskon.

Att de sedan bildade en duo som kallar sig Two white horses ska vi vara glada för. Iförda scenkostymer kommer de varje gång inridandes på sina käpphästar och så står de där, sagolika och som två sidor av samma mynt och spelar både sin egen musik och andras. Och roligast är det när de spelar Dory Previns Esther's first communion.

Det går ju inte att prata om musiklivet i Umeå utan att nämna Dennis Lyxzén. Han med det svartfärgade håret som dök upp där vid 1996-1997 och pratade om straight edge och veganism på teve och som kom och spelade med Refused på Tingshuset i Östersund.

Nej, jag hade inte riktigt förstått musiken då men jag ville ju vara med och se och höra ändå. För att det var nytt och bra, det liksom stod mellan raderna. Och jag satt bredvid på bussen när min kompis Anna R skrev "Reffan manglar gura som få" på baksidan av reklamlapparna framför bussätena.

Jag har alltid varit förtjust i Dennis röst. Och förutom Refused så gillar jag den allra första Lost Patrol-skivan väldigt mycket. Det kan vara svårt att säga exakt vad eller vilka som påverkar vissa företeelser men som ambassadör för Umeå och som drivkraft för Umeås musikliv är nog Dennis Lyxzén betydelse svår att förneka.

Grubbebiblioteket är bra på att arrangera roliga föreläsningar. Ikväll gästade fotografen Elin Berge och musikern Frida Hyvönen och berättade om sitt projekt Drottninglandet. Elin har bloggat här tidigare så tryck på hennes namn i högerspalten och läs mer.

Drottninglandet skildrar thailändska kvinnor, som kommit hit till Västerbotten, i dokumentära fotografier och musik. Där finns mycket mod och styrka och längtan. Boken med bilder och musik bildar en stämningsfull helhetsupplevelse signerad två duktiga konstnärer från länet.


Elin Berge och Frida Hyvönen utanför Grubbeskolans aula.

Martin Hanberg, som är med i Vapnet, Sibiria och Hospitalet skrev en krönika i somras. Martin är också uppväxt i Östersund och har bott i Umeå.

Hans krönika handlar litegrann om skillnaderna mellan jämtlänningar och västerbottningar. Hur de förra gör det själva medan de senare gör det tillsammans. Läs den, om ni vill. Den är nog ganska sann tror jag. Men jag tycker inte att den ska ses som klag på Z utan som beröm åt AC.

Passa också på att gå in på Hospitalets hemsida och lyssna/ladda hem/köp deras nya fina demo. Eller kanske nåt gammalt fint.


Hospitalet. Martin Hanberg t.v. Foto: Maja Hanberg

Jag såg även Masshysteri spela på Verket i somras. O, vad fina de är! Punk blir inte mycket bättre än så. Några sommardagar senare spelade trashmetal/hardcore-bandet Lesra och Skellefteås Totalt Jävla Mörker. Två fina kvällar på ett ställe där banden spelar så nära publiken som det bara går. Och alla blir liksom en del av ett och samma.

Verket gillar jag mycket. Det är klart att det egentligen blir alldeles för varmt och trångt där när det är spelning i det där lilla lilla rummet. Men där finns mycket kärlek och utrymme för musik att utvecklas. Och allt som är en grogrund till nya band och nästa generations klubbarrangörer måste hållas om ryggen.

Jag tror att kulturscenen i Umeå är väldigt bra på sådant; att släppa in och engagera de unga som är intresserade.


Mörkt, trångt, argt, varmt - fint! Lesra på Verket.