Skärmliljesläktet

Från Wikipedia
Skärmliljesläktet
Elefanttunga (H. albiflos)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljAmaryllisväxter
Amaryllidaceae
TribusHaemantheae
SläkteSkärmliljesläktet
Haemanthus
Vetenskapligt namn
§ Haemanthus
AuktorL.
Arter
Elefanttunga (H. albiflos)
Skärmlilja (H. coccineus)
Haemanthus amarylloides
Haemanthus avasmontanus
Haemanthus barkerae
Haemanthus canaliculatus
Haemanthus carneus
Haemanthus crispus
Haemanthus dasyphyllus
Haemanthus deformis
Haemanthus graniticus
Haemanthus humilis
Haemanthus lanceifolius
Haemanthus montanus
Haemanthus namaquensis
Haemanthus nortieri
Haemanthus pauculifolius
Haemanthus pubescens
Haemanthus pumilio
Haemanthus sanguineus
Haemanthus tristis
Haemanthus unifoliatus

Skärmliljesläktet (Haemanthus) är ett växtsläkte i familjen amaryllisväxter med 22, ofta mångformiga, arter från södra Afrika.

De är perenna örter med lökar. Bladen sitter i två rader, det finns både nedvissnande och städsegröna arter. Blommorna röda till vita och sitter tätt samlade i en flock, 4-150. Högbladen är ofta färgade och kronbladslika. Frukten är ett bär, som kan vara vitt, gult, rosa eller rött. Arterna i släktet är giftiga, särskilt löken[1].

Namnet Haemanthus (grek.) betyder blodblomma.

Odling[redigera | redigera wikitext]

Planteras i väldränerad jord. Krukorna skall inte vara för stora och det räcker med 3–5 cm mellan lök och krukkant. Löken skall täckas av jord. Placeras så ljust som möjligt. Vattna regelbundet under tillväxtperioden och ge sparsamt med näring. Under höst och vinter vattnas de sparsamt och de nedvissnande arterna kan övervintras helt torrt. De städsegröna arterna vattnas mycket sparsamt. De flesta arter uppskattar en sval övervintring, dock inte lägre än 10°C.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Släktet skiljs från de närstående släktingarna i bolliljesläktet (Scadoxus) genom att bladen saknar bladskaft. Bolliljesläktes arter har bladskaft som bildar en falsk stam. Mönjeliljesläktet (Clivia) bildar inte lökar, vilket skärmliljesläktets arter gör.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 sid 24