Per Sinding-Larsen

Per Sinding-Larsen
	Per Sinding-Larsen
Född	6 september 1965 (58 år); Sövde, Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Journalist, TV-programledare, musikkritiker
	Redigera Wikidata

Per Kristofer Sinding-Larsen, född 6 september 1965 i Risekatslösa församling,^[1] är en svensk journalist, programledare och filmare. Han är kanske mest känd för sitt programledarskap i musikprogrammet Studio Pop på SVT och som musikkritiker i SVT:s Kulturnyheterna, men har även producerat Kent-dokumentärerna Så nära får ingen gå – ett år med Kent (2000) och Vi är inte längre där – sista åren med Kent (2016). Mellan 2007 och 2014 drev han webb- och TV-projektet PSL på SVT som återstartades 2018.^[2] 2021 belönades han med en grammis för sitt arbete med musikjournalistik.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Per Sinding-Larsen började som musikrecensent som 16-åring i Ystads Allehanda. Han var sedan med om att starta ZTV 1991 där han var programledare, reporter (över 2000 intervjuer med artister; från Bruce Springsteen och David Bowie till Led Zeppelin, Metallica och Madonna) och programchef fram till 1998. 1999 började han arbeta för Sveriges Television, också där med främst musikprogram. Han är recensent på Kulturnyheterna sedan programmets start.

Sinding-Larsen har spelat i flera rockband (bland andra Doktor Glas, ZTX), och också sjungit opera vid Ystadoperan (bland annat Verdis Luisa Miller och Korngolds Den döda staden), komponerat elektronmusik samt framfört jazzstandards som sjungande servitör på kulturkrogen Jim's Bar i Malmö. Per Sinding-Larsen är också återkommande konferencier på Roskildefestivalens Orange Scen sedan 2001. Han arbetar av och till som DJ.

Sommaren 2007 var Sinding-Larsen programledare för musikprogrammet PSL på SVT. Våren 2009 var han tillsammans med Kristian Luuk programledare för det direktsända musikprogrammet Popcirkus i SVT. 2011 ledde han den kombinerade blogg- och TV-satsningen "PSL på Festival" på SVT.

2011 var han programledare för direktsändningen av The Big 4 från Ullevi i Göteborg med Metallica, Anthrax med flera.

2012 var hans 30:e år som musikjournalist och med flera produktioner både på webb och i TV, bland annat konsertserien "Sinding Sessions", direktsända maratonkonserten "Direkt från Summerburst" och "Studio PSL". Dessutom var han kommentator vid minneskonserten för Utöya-massakern i SVT.

2014 var Per Sinding-Larsen programledare för den 10 timmar långa jubileumsserien "Jakten på Norge 1814-2014" som producerades och visades på NRK. I samband med detta har han hållit tal vid 17 maj-firandet på Skansen i Stockholm i Norska Ambassadens regi tillsammans med hotelldirektören Petter Stordalen.

2016 gjorde han två ytterligare filmer om Kent i samband med gruppens avsked och sista turné. "Vi är inte längre där" är namnet på dem. De visas ibland på SVT.

2017 gjorde han dokumentären Hertigen och Organismen om en ung hertigs intresse för hiphop.

Under åren har Sinding-Larsen medverkat som skådespelare i flera filmer. Han var journalist i "30 November" och "Ted - för kärlekens skull" och spelade skidande norrman i "Tills Frank Skiljer Oss Åt" (2022)

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Per Sinding-Larsen gjorde under 2006 reportage till SVT-serien Musikministeriet som belönades med Stora journalistpriset 2006 och Ikarospriset 2007. Han har valts till Sveriges bäst klädde man av tidningarna Café 2005, Elle 2006 och räknades som en av Sveriges modemakthavare av modetidningen King 2009. Sinding-Larsen har dessutom vid flera tillfällen röstats fram som Sveriges mäktigaste och mest intressanta musikjournalist i TV av branschorganet Musikindustrin och fått Rockparty och Sveriges Radio P3:s hederspris. Musiksajten PSL fick 2010 Svenska podradiopriset i kategorierna "Bästa Musik" och “Bästa pod-TV”, året innan fick PSL samma pris i kategorin "Bästa Musik". Sinding-Larsen stod också bakom idén till "Gympaläraren" som fick Kristallen-priset 2016. Han tilldelades en grammis för Årets specialpris vid Grammisgalan 2021. 2022 belönades han med hedersutmärkelse av amerikanska magasinet My New York för hans arbete med musik.