Hjalmar Bergman

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Hjalmar Bergman (arkitekt).
Hjalmar Bergman
Hjalmar Bergman var en av de främsta svenska prosaisterna under det tidiga 1900-talet.
Hjalmar Bergman var en av de främsta svenska prosaisterna under det tidiga 1900-talet.
FöddHjalmar Fredrik Elgérus Bergman
19 september 1883
Sverige Örebro, Sverige
Död1 januari 1931 (47 år)
Tyskland Berlin, Tyskland
YrkeFörfattare
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1906–1930
GenrerRomaner, noveller, dramatik
Noterbara verkMarkurells i Wadköping, Swedenhielms
MakaStina Lindberg
(1908–1931; hans död)
Sida på WikisourceFörfattare:Hjalmar Bergman

Hjalmar Fredrik Elgérus Bergman, född den 19 september 1883 i Örebro,[1] död den 1 januari 1931[1] i Berlin i Tyskland,[2] var en svensk författare. Han är hågkommen för genombrottsverket Markurells i Wadköping och relaterade verk.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hjalmar Bergman växte upp med två systrar i Örebro och i ett borgerligt hem,[3] som barn till bankkamrer Claes Bergman och Fredrique[3] Bergman, född Elgérus. I skolan var han mycket ensam och överviktig, och mobbades av sina klasskamrater för detta, vilket satte djupa spår i honom genom hela hans liv. Hans mentala hälsa skulle aldrig komma att vara den allra bästa. Bergman ifrågasatte hela livet sin sexualitet och hade vid sidan av sin fru flera homosexuella relationer, främst med yngre män.

Karriär och vuxenliv[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha tagit studenten tillbringade han ett år i Florens i Italien, innan han 1905 debuterade med ett läsdrama, Maria, Jesu moder, vilket inte fick något större genomslag. År 1908 gifte han sig med Stina Lindberg[4] (dotter till teatermannen August Lindberg) och två år senare fick han ett mindre genombrott med sin roman Hans nåds testamente, ett verk som skrevs i Rom under parets italienska vistelse 1909–1911.

I och med detta verk introducerades också vad som kallas hans Bergslagsromaner, till vilka också Vi Bookar, Krokar och Rothar (1912) samt Loewenhistorier (1913) hör. Gemensamt för dessa verk är främst den miljö där de utspelar sig, Bergmans hemtrakter i Bergslagen och där handlingen ofta är förlagd till den fiktiva staden Wadköping. Också det stora genombrottsverket Markurells i Wadköping från 1919 räknas till denna grupp romaner. Verket blev genast mycket populärt och dramatiserades snart (1931 kom en film av Victor Sjöström[5]). Genomgående kan sägas att samtliga Bergmans verk kännetecknas av ett brokigt persongalleri och ett långt drivet fantasteri. Stilen är alltid medryckande, ibland burlesk och ironisk, men konsekvent genomsyrad av mänsklig medkänsla. Han räknas som en av Sveriges stora epiker.

Privat var Bergman mycket instabil.[6] Han hade under större delen av sitt vuxna liv stora missbruksproblem och drabbades återkommande perioder av depression. Under 1920-talet gick han ner sig allt mer i sitt drogmissbruk och sin alkoholism, men trots detta fortsatte emellertid den litterära produktionen mycket punktligt. Farmor och Vår Herre (1921, senare TV-serie med Karin Kavli[7]), Jag, Ljung och Medardus (1923), Chefen fru Ingeborg (1924), Flickan i frack (1925) och Kerrmans i Paradiset (1927) skrevs, främst under somrarna som han tillbringade i sitt sommarhus på Segholmen utanför Dalarö, varvat med perioder i dryckenskap.

Intressen och senare år[redigera | redigera wikitext]

Hjalmar Bergman var även mycket intresserad av en av sin samtids nya innovationer, filmmediet, och skrev i samarbete med Victor Sjöström mycket för film. År 1919 filmatiserades Hans nåds testamente och 1924 tillbringade Bergman också fyra månader i Hollywood där han bland annat var med om att utveckla en ny teknik för ljussättning som senare skulle bli standard under filminspelningar under lång tid framöver.

Det var genom filmen Bergman lärde känna skådespelaren Gösta Ekman d.ä. som han umgicks mycket med under sina dekadenta sista år och som skulle komma att bli en av de personer som kom Bergman allra närmst. Det var också till Ekman han dedicerade sin sista roman Clownen Jac (1930),[8][9] till vilken skådespelaren delvis varit en förebild samtidigt som verket bär starka självbiografiska drag.

Hjalmar Bergman avled på nyåret 1931 i Berlin, förmodligen i en kombinerad överdos av morfin och alkohol;[10] det förekommer än i dag spekulationer om huruvida det var ett självmord eller en olyckshändelse. Han är begravd på Norra kyrkogården i Örebro.[11]

Hjalmar Bergmans litterära värld[redigera | redigera wikitext]

Profil av Hjalmar Bergman, skuren i stål, staty vid kulturreservatet Wadköping i Örebro.
Interiörbild från museet i Wadköping.

Flera av Bergmans romaner utspelade sig i det fiktiva Wadköping, och flera av personerna i romanerna figurerar i flera av hans verk.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Sammanställd efter Johannes Edfelts utgåva av Hjalmar Bergmans samlade skrifter 1949–1958. Siffror inom parentes anger antal noveller, dramer, o.s.v.

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Noveller[redigera | redigera wikitext]

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

  • Ungdomsdramatik
    • Förrädare; möjligen 1904
    • Maria, Jesu moder; läsdrama, 1905
    • Familjens renhet; 1906
    • I Italien; senvåren 1906
    • Väntan; våren 1907
    • Fru Vendlas kedja; 1907
    • Stjärnenatt; 1907
    • Det underbara leendet; 1907
  • Eva; 1908
  • Parisina; 1908, omarbetat 1911
  • Snödropparna; 1911
  • Lönngången; 1912
  • Fusk; troligen 1915
  • Falska papper, 1916
  • Spelhuset; möjligen 1917
  • Marionettspel; 1915-17
  • Ett experiment; 1917
  • Friarna på Rockesnäs; 1918
  • Lodolezzi sjunger; 1918
  • Sagan; 1919
  • Skandalskrivaren; 1919
  • Vävaren i Bagdad, före 1923
  • Porten; före 1923
  • Swedenhielms; 1923
  • Dollar; 1926
  • Döden som läromästare; 1926
  • Patrasket; 1928
  • Ett proverb – B.B.-novellen; 1928
  • Markurells i Wadköping; scenversion 1929
  • Ett festspel; 1929, tillägnat Stockholmsutställningen 1930

Radiodramatik[redigera | redigera wikitext]

  • Två kors; utsänd 1927
  • Avsked; utsänd 1929
  • Ösvi kontra Babylon; utsänd 1929
  • Dans; utsänd 1930
  • Tankar om funktionalism; utsänd 1930
  • Gök eller muntergök; 1930, utsänd 1930
  • Bakom masker; 1930, ej utsänd

Filmnoveller[redigera | redigera wikitext]

  • Gycklaren
  • Mästerman
  • Vem dömer?
  • Labyrinten
  • Ryskt
  • Kärleken och döden
  • En löjtnantsspoling
  • En historia från Sicilien
  • Påskliljor
  • Den flygande holländaren
  • En perfekt gentleman

Barn och ungdom[redigera | redigera wikitext]

  • Junker Erik; 1908
  • Nya sagor (14); 1924
  • Sagor (36); 1909–1927

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Övriga verk[redigera | redigera wikitext]

En volym av den Edfeltska utgåvan är ägnad åt Kåserier och kritiker. Här ingår bl.a. det kända kåseriet Örebrobekanta och bekanta örebroare, först publicerat i Svenska Turistföreningens årsskrift 1930. Vidare ingår en uppsats om Påvinnan Johanna, först tryckt i Vi och vårt 1910. Slutligen ska nämnas uppsatsen Försök till försvar för villa, tryckt i Risebergaboken 1931.

En annan volym är ägnad åt Skisser och berättelser 1905–1912. Här ingår olika kortare verk och noveller som publicerats i tidskrifter och julpublikationer.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Hjalmar F E Bergman - Svenskt Biografiskt Lexikon”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=18642. Läst 5 augusti 2022. 
  2. ^ Karlsson, Petter (30 maj 2007). ”Livslögner bakom groggverandorna”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/livslogner-bakom-groggverandorna/. Läst 5 augusti 2022. 
  3. ^ [a b] Sjöstrand, Lars. ”Hjalmar Söderberg och Hjalmar Bergman – två författaröden | Söderbergsällskapet”. http://www.soderbergsallskapet.se/hjalmar-soderberg-och-hjalmar-bergman-tva-forfattaroden/. Läst 5 augusti 2022. 
  4. ^ Svenska Dagbladet, 14 augusti 1908, sid. 2
  5. ^ ”Markurells i Wadköping - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/markurells-i-wadk%C3%B6ping. Läst 5 augusti 2022. 
  6. ^ ”Hjalmar Bergman diskuterades i panelsamtal – Norrköpings Tidningar”. nt.se. https://nt.se/nyheter/ostergotland/artikel/hjalmar-bergman-diskuterades-i-panelsamtal/lyw10kzj. Läst 5 augusti 2022. 
  7. ^ Larsson, Lisbeth (8 mars 2018). ”skbl.se - Karin Kristina Margareta Kavli”. skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/KarinKavli. Läst 5 augusti 2022. 
  8. ^ ”Hjalmar Bergman - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hjalmar-bergman. Läst 5 augusti 2022. 
  9. ^ ”Clownen Jac / Ljudbok”. hanken.elib.se. https://hanken.elib.se/Books/Details/1138649. Läst 5 augusti 2022. 
  10. ^ H, Martin (16 september 2014). ”Hjalmar Bergman firas i Wadköping”. Totally Örebro. https://www.totallyorebro.se/kultur/hjalmar-bergman-firas-i-wadkoping/. Läst 5 augusti 2022. 
  11. ^ SvenskaGravar

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hjalmar Bergman – Minnen och bibliografiskt. Med bidrag av Stina Bergman, Hans Larsson, Erik Hjalmar Linder, Elna S:t Cyr och Anders Österling. Edgar Lund, Stockholm 1940.
  • Hjalmar Bergman – FILM. Bonniers, Stockholm 1940.
  • Erik Hjalmar Linder: Hjalmar Bergman. Bonniers 1940
  • Erik Hjalmar Linder: Hjalmar Bergmans ungdom. Bonniers 1942.
  • Erik Hjalmar Linder: Sju världars herre. Hjalmar Bergmans liv och diktning till och med "En döds memoarer". Bonniers 1962.
  • Erik Hjalmar Linder: Kärlek och fadershus farväl. Hjalmar Bergmans liv och diktning från "Markurells i Wadköping" till "Farmor och Vår Herre". Bonniers 1973.
  • Erik Hjalmar Linder: Se fantasten. Hjalmar Bergmans liv och diktning från "Eros' begravning" till "Clownen Jac". Bonniers 1983.
  • Erik Hjalmar Linder: Fem decennier med Hjalmar Bergman. Författarförlaget 1984.
  • Gunnar Axberger: Den brinnande skogen. En studie i Hjalmar Bergmans diktning. Rabén & Sjögren 1960.
  • Sverker Ek: Hjalmar Bergman i Svenskt biografiskt lexikon (1922)
  • Sverker R. Ek: Verklighet och vision. En studie i Hjalmar Bergmans romankonst. Bonniers 1964.
  • Sverker R. Ek (red.): Kring Hjalmar Bergman Med bidrag av Erik Hj. Linder, Vilgot Sjöman, Staffan Björck, Gunnar Axberger, Sverker R. Ek, Gunnar Tideström, Sven Linnér och Johannes Edfelt. Wahlström & Widstrand 1965.
  • Bonnier, Tor (1972). Längesen: sammanklippta minnesbilder. Stockholm: Bonnier. Libris 7143878. ISBN 91-0-038071-7 
  • Irma S:t Cyr: Hjalmar Bergman privat. Natur och Kultur 1973.
  • Sven Delblanc: Treklöver. Alba 1980.
  • Sten Wistrand (1999): Att slås till insikt: Hjalmar Bergmans roman Clownen Jac. Örebro studies; 16 / Skrifter utgivna av Hjalmar Bergman samfundet; 12. Örebro: Univ. http://libris.kb.se/bib/8375785. ISBN 91-7668-211-0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hjalmar_Bergman&oldid=54495389”