Hem

Carl Gustav Jung ( 1875 - 1961 ) Psykolog

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 1402, v3 - Status: normal.
Försteredaktör: Runar
Denna text är importerad från /old/person/jung_c.html
är Psykolog
Start 1875
Slut 1961

En banbrytande schweizisk psykolog, i början lärjunge till Sigmund Freud, men avvek och utvecklade egna teorier som ofta kunde uppfattas som mysticism.

Alias: cg jung och jung, carl

normal
Carl Gustav Jung; bild på
Carl Gustav Jung.

Carl Gustav Jung var en banbrytande schweizisk psykolog, i början lärjunge till Sigmund Freud. Men han bröt med Freud, eftersom han inte delade dennes uppfattning om sexualdriftens allt annat överskuggande betydelse. I stället grundade Jung en analytisk psykologi. Till skillnad från Freud såg han inte det undermedvetna som ett slags skräphög för olösta konflikter, utan i stället som källan till kreativitet, andlighet och vishet. Jung betraktade också i motsats till Freud det andliga behovet som viktigt hos en människa. I sin självbiografi har han berättat om egna andliga upplevelser.

Jung trodde också på existensen av ett kollektivt omedvetet, vilket är gemensamt för många människor. Känd är hans liknelse där han beskriver människorna som öar i en skärgård. Öarna syns vara skilda åt, men under ytan hänger de ihop. I det omedvetna finns bland annat människosläktets samlade erfarenheter och vishet; och ibland stiger tankar och idéer upp därifrån, exempelvis i drömmar och som arketypiska symboler. De senare är för mänskligheten gemensamma men omedvetna tendenser till symboler, som beror på psykets nedärvda struktur.

På den kollektiva nivån är psyket obundet och överpersonligt, menade Jung. Det hänger ihop med andra människors omedvetna. Han hävdade att det kollektivt omedvetna alltid är vidöppet för inflytanden från alla håll i universum. På den omedvetna nivån är människan invävd i ett nät av relationer som överskrider rummet, tiden och kausaliteten och som ständigt bildar meningsfulla mönster tvärs över universum.

normal

Carl Gustav Jung lade grunden till många nutida sätt att se på människans natur och världen

Genom honom erkänner en växande allmänhet i allt högre grad inte bara den mänskliga psykologin utan förståelsen för många andra ämnen som Bibeln, sagor och sägner (myter), navajoindianernas sandmålningar, tarotkort, österländska religioner, schamanism, alkemi, parapsykologi och kulturella fenomen.

Många uttryck i vardagsspråket härstammar från Jungs psykologi: introvert, extrovert, komplex, persona, kollektivt omedvetet, arketyper.

Jung studerade på plats icke-européers psyke genom resor till Afrika, besökte Taos Puebloindianer i sydvästra USA och for till Indien - vilket gav honom insikten att det omedvetna psyket är slående lika, oavsett människans geografiska ursprung.
Detta fick honom att fortsätta sina forskningar i etnologi och jämförande religionsvetenskap.

Han intresserade sig också för kinesisk filosofi och litteratur - 1930 skrev han en psykologisk kommentar till en gammal taoistisk text The Secret of the Golden Flower.
Tillsammans med den ungerske mytforskaren Kerenyi skrev Jung en bok med titeln Essays on a Science of Mythology, där de hävdade att myter avslöjar mänskliga medvetandemönster.
En vänskap med indologen Heinrich Zimmer berikade Jungs kunskaper om asiatisk-indisk filosofi, religion och psykologi. Det var också Jung som efter vännens död gav ut hans sista arbete The Way to the Self.

Först mot slutet av Jungs liv återuppväcktes hans intresse för det paranormala. För Jung var parapsykologi en integrerad del av vardagens psykologi.

Jungs senare skrifter ägnades åt hans forskningar i religion och alkemi - som han ansåg vara gamla metoder för psykologisk förvandling.

Alla detaljer i Jungs liv skildras i självbiografin Memories, Dreams, Reflections.

Jung ligger begravd på kyrkogården i byn Küsnacht utanför Zürich, där han bodde och hade sin privatpraktik i många år.
Junginstitutet - som utbildar analytiker - ligger en liten bit från Jungs bostad.

Jung kallade sina iakttagelser analytisk psykologi. Han betraktade psyket som ett fenomen som man måste leva ut och lära sig genom personlig erfarenhet. Han anslöt sig till det gamla romerska ordspråket: Lev först och filosofera sedan (Vivere deinde philosophere).