Glas
Jag sandgjuter glaset i sandformar som jag skapar hemma i ateljén. På Bergdala glasbruk i Småland gjuter vi sedan glaset i formarna.
Keramik
Jag arbetar med stengodslera och bränner sedan keramikskulpturerna i glasyrbränningen i 1250 grader.
Brons
Modellerna till bronsskulpturerna gör jag av lera hemma i ateljén. Med hjälp av dem formar jag avtryck i sand och gjuter sedan bronset på metallgjuteri
Lera har alltid fascinerat mig. Redan som barn släpade jag hem finfin rödlera från åkern där man kunde göra fynd. Mamma som redan vid dopet visste att jag skulle bli något stort lät mig få namnet Folke som andranamn vilket skulle nyttjas i en framtida konstnärskarriär. Tills vidare kallades jag dock för Kjell och mamma som snart fyller 103 känner sig nog ändå nöjd tror jag .
De flesta slutar ju efterhand att kladda med lera men jag var ihärdig och började som lärling på
Rörstrands porslinsfabrik och kom sedan över till Gustavsbergs konstavdelning där jag arbetade med storheter som Stig Lindberg, Bernt Friberg, Lisa Larsson m.fl. På kvällarna studerade jag vid Konstfack.
Men, den stora världen lockade och i Vancouver på Kanadas västkust ”upptäcktes” jag av en keramiker som anställde mig. Vid det här laget var jag flink på att repetitionsdreja. Jag hade nog blivit kvar men fick inget förlängt arbetstillstånd . Tvingades bita det sura äpplet och återvände till Sverige där jag ägnade många år åt att dreja bruksting, först egen verkstad i Sthlm och sedan i Lisselby i Mora. Mamma var glad!
Men den där djupa längtan, det där suget efter något annat , något större som jag alltid sökt men inte vågat ta tag i blev allt starkare och med stigande ålder har jag breddat mitt skapande, hittat nya material, nya former och har de senaste åren arbetat mest med glas och även brons. Glasmästare Silvano Signoretto på ön Murano utanför Venedig i Italien har varit en stor inspirationskälla och en fantastisk samarbetspartner.
På lite närmare håll, nere i Bergdala i vårt småländska glasrike arbetar jag sedan många år med glas. Det har blivit många resor genom åren. Jag drivs av handens och känslans kraft, hämtar energi och ideér från natur och kultur. Jag återvänder mer o mer till mitt grundmaterial leran, inspireras av Kina och jobbar i Jingdezhen ”porslinets vagga” i omgångar , senast sommaren 2017.
I min ateljé i Mora, i skidspåret och hemma hos familjen hittar jag inspiration och lust att skapa –
hur länge jag ska hålla på? Kanske till 103 .
En blandning av verklighet och lust att skapa. En blandning av sanning och fantasi. Ibland högt flygande, ibland lugn som havets rogivande vågspel. Det som inte fanns, annat än i tanken, har plötsligt fått liv och skiner upp i mötet med ljuset från rummets fönster. Tanken och fantasin har vuxit till skapelser som inte lämnar någon oberörd. Skapelser, som gömts i bristen av tid, har med viljan och handens kraft formats till en berättelse att tolkas av hela världen.